BLINDSPOTS / GMT +02022
Installation (exhibition booth: 233 x 77 x 180 cm)
Engraved window glass (Ø 40cm), steel tripods, spotlights clock (clockwork, glass dial (Ø 30cm, steel)
BLINDSPOTS / GMT +0 is a site-specific work for Galleri Toll in a tunnel leading to Ropstens Subway Station in Stockholm. The work consists of three tripods each carrying a sheet of engraved glass. The engravings are drawings of Eye Floaters, a condition that creates shadows on the eye’s retina. Inbetween the glass sheets, hangs a clock with a glass dial, set to the prime meridian in Greenwich, London (GMT+0). The clock and glass are lit up by spotlights, casting shadows of the clock’s hands and the drawings inside the booth and into the tunnel.
Installation (exhibition booth: 233 x 77 x 180 cm)
Engraved window glass (Ø 40cm), steel tripods, spotlights clock (clockwork, glass dial (Ø 30cm, steel)
BLINDSPOTS / GMT +0 is a site-specific work for Galleri Toll in a tunnel leading to Ropstens Subway Station in Stockholm. The work consists of three tripods each carrying a sheet of engraved glass. The engravings are drawings of Eye Floaters, a condition that creates shadows on the eye’s retina. Inbetween the glass sheets, hangs a clock with a glass dial, set to the prime meridian in Greenwich, London (GMT+0). The clock and glass are lit up by spotlights, casting shadows of the clock’s hands and the drawings inside the booth and into the tunnel.
Exhibition text in Swedish:
Skuggor faller framför mina ögon. De dinglar ner. Långsamt.
Först la jag inte märkte till dem. De dammliknande som ibland stör min syn.
Sen lärde jag mig deras namn. Nu besöker de mig oftare, kommer och går som spöken.
De stör min koncentration, psykar mig likt det tickande ljudet av sekundvisarens rörelse mot en ny timme. Det är inte en illusion, eller ett påhitt. Det är grumligheter i ögat som kastar en skugga på min näthinna. Som en solkatt mot ett bländande ljus drar de till sig min uppmärksamhet. Jag följer deras rörelse medan livet följer tidmätaren från dygnets första timme i Greenwich till den sista i Stilla havet. Efter ett tag vänjer jag mig och sakta suddar min hjärna ut skuggorna, men grumligheterna flyter fortfarande runt i mina ögonglober (ignorerade).
Först la jag inte märkte till dem. De dammliknande som ibland stör min syn.
Sen lärde jag mig deras namn. Nu besöker de mig oftare, kommer och går som spöken.
De stör min koncentration, psykar mig likt det tickande ljudet av sekundvisarens rörelse mot en ny timme. Det är inte en illusion, eller ett påhitt. Det är grumligheter i ögat som kastar en skugga på min näthinna. Som en solkatt mot ett bländande ljus drar de till sig min uppmärksamhet. Jag följer deras rörelse medan livet följer tidmätaren från dygnets första timme i Greenwich till den sista i Stilla havet. Efter ett tag vänjer jag mig och sakta suddar min hjärna ut skuggorna, men grumligheterna flyter fortfarande runt i mina ögonglober (ignorerade).